Söndag

Var i kyrkan idag. Skulle fika där men ångra mig. Skulle istället fika med Johannes på Carl Jularbo fiket men ångra mig också. Haha, beslutsångestdagen. Var en aning irriterad idag. Inte på bra humör. Fick veta senare att jag fick min, aa du vet, idag. Hehe. Istället så kom Johannes hem till mig och han köpte glass! Yay! Detta är det som kan få mig på bra humör: glass! Älskar glass. Haha. Det var lite soligt men sedan regnade det. Johannes kom på en idé att vi skulle äta ute på någon restaurang eller nåt (igen) men jag hade beslutsångest igen. Till slut så ville jag inte det, inte idag. Haha! Vi jammade lite, spelade lite gura, lyssnade på musik på min lp-spelare, pratade massor om musik, hur de här kompositörerna kan komma på så himla vackra melodier, att de kan fastna på hjärnan OCH hjärtan, varför vi inte kom på de melodierna förut när dom inte kom på dom än, att det känns som att vi har hört några stycken förut eftersom vi känner igen dom så bra och kan ungefär melodin, hur vi tycker man ska spela vissa stycken, att det inte blir samma känsla om det inte är samma tonart som på originalet, om att musik inte är någon tävling och inte heller om "knowledge" utan mer om "expression", att man får göra och spela på sitt sätt, att man ändå kan spela även fast det inte står så på noterna men ändå kan låta så vackert och perfekt, att det gäller om att uttrycka sig själv och få folk att känna den känslan som man själv får när man spelar, att det är viktigt att man når folk med sin musik när man spelar, för det kommer ändå vara tomt om man bara spelar hur duktigt och skillat som helst men inte kan leverera känslor alls. Det är massa sånna här grejer vi pratar mycket om och jag är glad och tacksam att en sån vän finns. Tänk om ingen sån finns? Jag vill ju kunna berätta för nån hur jag verkligen känner för musiken. Jag älskar att berätta för folk hur jag känner när jag lyssnar på en låt eller stycke. Jag vill liksom dela de här grejerna som dom kanske känner igen. Och även om de inte känner exakt samma så vill jag ändå att de ska veta. Och med en sån vän som t ex Johannes så är det ju så skönt, för han känner likadant för det mesta och han säger vad han tycker också. Det är så kul att man kan diskutera om sånna här saker.

Just ja vi filmade lite också. Skaffade en rolig app med roliga effekter så vi gjorde ett litet klipp. Haha, roligt faktiskt. Jag tycker det är så kul när jag får använda min kreativitet. Matlagning, rita, spela musik, filma, fotografera, skriva texter, sova (?!?!). Haha! Jo jag skaffar ju fina häftiga musikaliska drömmar! Hehehe. Just ja första gången jag fick en kram av honom också. Känns så ovant. Haha. Brukar inte göra det. 

Här är en bild från idag.

Och .. 

00:05

Nu är klockan 00:05, lördag. Kom hem igår, fredag. Var på medeltidsdagarna i Arboga. Det var både kul och intressant! Love it. Köpte lite tvål och kanderade mandlar. GOTT!

Är trött men jag vill inte lägga mig. Har handlat lite grejer på nätet. Nya kängor behöver jag ha. Snart är det höst, sen äre vinter. Hoppas de där kängorna är bra. Jag kommer inte lägga upp bilder, jag orkar inte. Jag kommer troligen färga håret nästa vecka också. Får se resultatet sen. Jag tänker äta glass nu, men orkar jag det? Det är frågan. Glass är så himla gott. Saknar ragdoll katten lite grann. Den älskade mig ju.

Fail!

Big fail.

I saw a funny comment on a music video I saw on YouTube today.

"Ghost bumps."

Someone replied to that comment and was like: "You meant goosebumps, right?" Hahaha!

Anyways, en polare var på Classic Car Week i Rättvik och i fredags så åkte han förbi och hämtade mig med sin '58a! Den e så fin. Vi åkte mot Uppsala, handlade lite där. Provsmakade en himmelsk go glass av SIA. Alltså, så himla goooood! Finns inget ord. Aldrig smakat en så himla god glass tidigare. Den var liksom helt galet god! Lemon Curd gillade jag, den smaken. Jag måste köpa sånt, hoppas det finns här i stan.

Sen så åkte vi hemma hos dom i Krogsta, en liten by. Lagade mat, drack lite rött vin, iaf jag.
Tittade på en serie som heter Suits, eller något. Lyssnade på massa musik, jag kunde inte låta bli å dansa lite heller. I lördags så gjorde vi ungefär samma sak, men fick träffa o klappa på hästar. De var så söta men så starka att jag nästan flög iväg när de ville gosa! Haha ! Massa vete o havre där också. Fint. Åkte hem i söndags, Johannes väntade på tågstationen. Vi åt glass hos honom sen drog vi till barnkalaset och åt igen. Haha :-) Sen så var det inge mer. Jammade lite, just ja. Jammade gitarr, sjöng lite. Men nu ska jag göra annat! Kanske skriva lite låttexter?

Är musik-ledsen.

Är musik-ledsen på människor just nu. Var ett tag sen jag kände mig så här ledsen, to the point där jag inte kan låta bli tårarna från att rinna. To the point att jag är tvungen att lägga mig i sängen och gråta istället för att göra något annat som borde göras. Det här gör ganska så ont, det gör mig väldigt arg och besviken och ledsen. Jag känner mig också "insulted" för det som personen sa t mig idag. Lågt IQ? Seriöst? Att man lyssnar på rockabilly bevisar att en har lågt IQ -- herregud, är du på riktigt ? Som musiker så vet man inte om man ska skratta eller gråta åt detta. Och som person som älskar musik  låter det här så idiotiskt, omoget och dumt som det kan bli. Jag är all-ätare när det gäller musik. Det som låter bra i mina öron lyssnar jag på. Jag skiter i vilken musik det är. Jag har så pass blandat musiksmak, och det har de flesta märkt. Se bara på min spellista på Spotify. Men seriöst, rockabilly - det är ju en av rock n rollens äldsta rötter. Kan man musikhistoria så är detta inget nytt. Har man lågt IQ ba för att man lyssnar på det? Det är inte heller SÅ ENKELT att spela rockabilly, eller? Elvis, Chuck Berry, Carl Perkins, Wanda Jackson, to name a few... HERREGUD. Jag blir verkligen så arg och ledsen, jag kände mig svag efter att jag hade fått höra allt det personen sa t mig, och det gjorde så ont. Och jag kunde inte tro det jag läste, och det kändes nästan som att han skojade. Men det gjorde han tyvärr inte. Han verkade så ignorant, och det hade jag faktiskt inte förväntat mig att han skulle säga något sådant för jag visste (eller trodde) att han visste mer än så. Det lät så overkligt att jag nästan trodde att han sov, och att han behövde väckas. Kunde inte tro det mina ögon läst, det han skrev t mig. Allt det där. Egentligen tycker jag bara för att man inte gillar musiken behöver man inte trycka ner andra. Det är ganska insulting för de musikerna som håller på med den slags musiken och även dom som lyssnar på den musiken. Älskar man musik är man ganska öppen-sinnade. Jag är väldigt, väldigt besviken och arg. Jag vågar nästan inte prata om musik med han nu. Är väldigt ledsen. Seriöst. Väldigt. :( nu ska jag lägga mig istället.

P.S. Även om det vore sant så stämmer det verkligen INTE på de som jag känner. Spela roll vad man lyssnar på och spelar för musik egentligen. Är jag dum i huve och har lågt IQ så får jag väl vara det. Det kanske inte är en sån stor grej för honom att säga allt det där, men jag blev jätteledsen och sårad och arg. Så arg och ledsen att jag var tvungen att avsluta mitt konto. Jag är ganska känslig när det gäller musik. Jag har en sån stor respekt för musik att det inte går att bara snacka så där. Sry om jag inte räcker till.  Inget jag kan göra åt. Enda jag vet är att musik är musik och alla får lyssna på vad dom vill och spela vad de vill. Tack för mig. 

What a week!

This week has been ... fun. 

Weird, it was kind of a revelation as well. I was writing a song that has something to do with revelation last time and all of a sudden some things were revealed this week! 

22 July: I was with one of my best friends Johannes. My picknick with Julia and Amanda was postponed due to Julia's busy schedule. So I picknicked with Johannes instead. We went to this place where a very old train from World War II is parked. Fascinating. Played some harmonica, listened to music, took photos, checked out an old cellar, ate some good stuff, took a very long walk and talked a loooot. Revelation, unexpected. 

23: Fråga mig inte varför jag skrev på engelska där. Kände bara för det, haha!! Första gången jag och Ida lanar! Coolt. Vi spelar Sims. Jag spelar trean, hon spelar tvåan. Hur coolt är inte det här?! Haha! Nej men det var ett fail lan, för vi sov ju tidigt. Haha. Hann inte ens dricka energidryck! Ba åt några kexchoklad o sen däckade ! Revelation still ongoing. 

24: Idag! Ida åkte hem. Men först gjorde jag frukost åt oss. Äggröra på mackan is delicioso. Sen gick jag runt holmen med Jo och åt nektarin. Snackade om allt möjligt. Såg på ankorna. Har på mig Motörhead tröjan o jeans idag. Orkar inte fixa mig så mkt idag. Åkte sedan till sommarstugan. Så fint där. Fikade. Njöt av det vackra vädret. 

Nu packar jag grejer för imorgon bär det av mot Stockholm och är där i några dagar! 

James Marshall "Jimi" Hendrix

❤

The time I burned my guitar it was like a sacrifice. You sacrifice the things you love. I love my guitar. - Jimi Hendrix

"Sometimes you want to give up the guitar, you'll hate the guitar. But if you stick with it, you're gonna be rewarded."

Nu har jag lärt känna Hendrix på en djupare nivå. Jag har läst klart boken Jimi Hendrix: En brors berättelse av Leon Hendrix, hans kära bror. Det var länge sen jag fällde tårar när jag läste en bok. Den här boken är ett måste till dom som gillar, älskar, avgudar Hendrix. Den här boken är perfekt om man vill komma närmare till honom och lära känna honom mer, inte bara som gitarrist/musiker, utan som en person. Han var en underbar och godhjärtad människa. Hans bror gjorde verkligen ett bra jobb. Man kände kärleken i boken, jag kunde inte sluta läsa. Jag tittade på några Hendrix-dokumentärer också. Jag önskar nästan att han kunde komma tillbaka, och dela med sig sin underbara talang och musik. Jag har aldrig känt någon så passionerad som han var med sitt gitarrspelande. Jag har aldrig känt någon som älskade sin gitarr så här mycket. Jag känner dock igen mig när han brukade somna med gitarren på bröstet, spelade gitarr så fort han vaknade på morgonen. Det gör jag då och då. Jag känner mig väldigt motiverad och inspirerad efter att ha läst den här boken. Rest In Peace, Jimi "Buster" Hendrix.

Varför?

Varför? Är frågan. 

Jag vet att jag inte borde sett och läst det där. Men det var nog bra ändå att jag gjorde det, det var ödet, eller något. Så jag skulle få veta sanningen bakom allt. 

Saker som hen berättade för mig var tvärtom av det hen gjorde. Jag kunde inte fatta i början medans jag höll på att få reda på allt. Hen sa si och så, att hen gjorde så här och så där, att hen inte ens orkade prata med hen o så vidare, men det var faktiskt tvärtom. Att hen t o m försökte med dom, och var en helt annan människa jämfört med hur hen var mot mig, gjorde mig så besviken. Jag var inte beredd på det. Jag kunde inte tro vad jag fick reda på. Jag vet att det inte var min grej längre, men ändå var det bra att jag fick veta allt det där. Poängen var att hen ljög. Nå väl , jag vet att hen är en bra person så jag hoppas att hen får dåligt samvete av det hen gjorde, om hen nu brydde/bryr sig om mig. Det gjorde lite ont i hjärtat, för man kunde inte trodde att hen skulle kunna göra en sådan grej. Ville nästan säga till mig själv att det inte var hen. Att det var någon annan. Men tyvärr var det hen, på riktigt. Tårarna fällde nedför kinderna. Jag ville konfrontera men kunde inte. Jag ville inte att hen skulle må dåligt över något. Dock är det jag som mår dåligt, så nu måste jag skriva ner det här. Jag bryr mig så mycket ibland att det blir jag som mår illa. Det har gått flera veckor nu, och jag försökte att inte tänka på det. Det är svårt. Jag blir så ledsen att hen måste göra en sån grej. Varför kan inte hen vara ärlig istället. Varför ska hen göra så med andra och ändå prata med mig som om allt är okej? Var det ingenting för hen? Jag vet inte längre när hen säger sanningen eller ljuger. Jag orkar inte tänka på det och bli ledsen och arg det var därför jag sket i det, eller låtsades skita i det. Men ibland måste man verkligen få ur allt det här, tack vare dagboken. :-(