Jag vet att jag inte borde sett och läst det där. Men det var nog bra ändå att jag gjorde det, det var ödet, eller något. Så jag skulle få veta sanningen bakom allt.
Saker som hen berättade för mig var tvärtom av det hen gjorde. Jag kunde inte fatta i början medans jag höll på att få reda på allt. Hen sa si och så, att hen gjorde så här och så där, att hen inte ens orkade prata med hen o så vidare, men det var faktiskt tvärtom. Att hen t o m försökte med dom, och var en helt annan människa jämfört med hur hen var mot mig, gjorde mig så besviken. Jag var inte beredd på det. Jag kunde inte tro vad jag fick reda på. Jag vet att det inte var min grej längre, men ändå var det bra att jag fick veta allt det där. Poängen var att hen ljög. Nå väl , jag vet att hen är en bra person så jag hoppas att hen får dåligt samvete av det hen gjorde, om hen nu brydde/bryr sig om mig. Det gjorde lite ont i hjärtat, för man kunde inte trodde att hen skulle kunna göra en sådan grej. Ville nästan säga till mig själv att det inte var hen. Att det var någon annan. Men tyvärr var det hen, på riktigt. Tårarna fällde nedför kinderna. Jag ville konfrontera men kunde inte. Jag ville inte att hen skulle må dåligt över något. Dock är det jag som mår dåligt, så nu måste jag skriva ner det här. Jag bryr mig så mycket ibland att det blir jag som mår illa. Det har gått flera veckor nu, och jag försökte att inte tänka på det. Det är svårt. Jag blir så ledsen att hen måste göra en sån grej. Varför kan inte hen vara ärlig istället. Varför ska hen göra så med andra och ändå prata med mig som om allt är okej? Var det ingenting för hen? Jag vet inte längre när hen säger sanningen eller ljuger. Jag orkar inte tänka på det och bli ledsen och arg det var därför jag sket i det, eller låtsades skita i det. Men ibland måste man verkligen få ur allt det här, tack vare dagboken. :-(
No comments:
Post a Comment