Citerar en man som skrev detta till mig ikväll.
"Jag uppskattar verkligen din bredd. Ofta har
breda människor betecknats som 'untrue', men jag har faktiskt motsatt
uppfattning. Det är ju den öppna människan som har ett äkta intresse i
musik eller konst eller vad det nu är, medan den ”stängda” människan
snöar in på koncepten. Eh... och då resonerar jag att det finns risk för
att koncept-människans intresse är ytligt (eftersom det handlar mer om
yta/trend än om genuint intresse) och därmed kan man också beteckna den
som 'untrue.'
Genremässigt
är jag väldigt bred beträffande musiken. Har lyssnat aktivt på musik
sedan jag var barn, började samla skivor när jag var 9 år. Man kan väl
säga att den som skapar något som berör mig, också har vunnit mitt
intresse. Detta oavsett genre. Musiken måste ha SJÄL. Jag kan väl i och
för sig lyssna på tekniskt fulländad musik också, även om jag inte
uppfattar att den har själ, men bara i något slags studiesyfte då."
Åh... nu kom jag å tänka på en grej. När jag var på en spelning i Stockholm, på Fasching. Gu vad jag diggade musiken så mycket! Eller jag gör ju så varje gång jag är på en bra spelning. Jag kan inte låta bli att bli en aning besatt?! Haha! Jag kunde inte låta bli att dansa eller headbanga ! Och tårarna började falla, rinna ner på kinden . . . man blir ju så emotional när man ser och hör andra spelar musik helhjärtat. Satsar helhjärtat på musiken liksom. Då blir man också motiverad och inspirerad. Gaaah, går inte ens att förklara så bra med ord. Jag känner bara att det är en sådan underbar känsla, som verkligen inte går att jämföra med någonting.
No comments:
Post a Comment